- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
112

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tidningsnotisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112
— Nå? sade fröken Pamela, när profryttaren gjorde ett uppe-
håll.
En dag kom jag till Hagberg i sällskap med vaktmästaren
vid auktionsverket. Jag skämtade som vanligt och talade om lön-
lador i de köpta möblerna. Det blef undersökning och verkligen
fanns i en möbel lönlådor och i en af dem låg det från fru Wenner-
holm stulna halsbandet.
— Milde Gud, bvad säger du!
Det var inte svårt att säga, hvem som varit tjufven. Vi
skyndade ned till detektivpolisen med vårt fynd. Auna blef genast
fri. Herr Hagberg, som kände igen henne, tog henne till sig och lät
henne bo vid Eriksdal, tills hon kunde få plats.
— Hon hade suttit häktad oskyldig?
— Ja, alldeles oskyldig.
Och det blott, för att hon inte ville kompromettera edsbrytaren
— Ja!
— Vet du, jag håller riktigt af henne.
Jag tror äfven, att hon förtjenar det.
— Det är om honom, om Strutsenfot, hon nu drömmer?
— Ja!
— Gud ske lof, att det inte var om någon fästman.
— Nej för den saken kan tant vara lugn.
Åh jag andas åter. Tack Edvard, för att du kom.
— Skulle jag ej komma, när tant skref efter mig.
Jag var allt litet orättvis, förra gången du var här.
Hvad betyder det? Jag är van vid orättvisa.
— Du förlåter mig då?
Af allt mitt hjerta. Jag har aldrig tänkt pä den der saken.
Du är nog inte så förderfvad, som jag trott, Edvard.
Tackar för komplimangen, svarade profryttaren skrattande.
Din gamla tant är nog litet egen; men jag menar intet ondt
med det.
— Det vet jag.
Du är i alla fall förståndig och du har alltid försörjt dig,
utan att ligga andra till last.
— Det har varit min stolthet.
Jag kan inte lefva många år till. Jag tänker nog, att du
skall bli nöjd — — —
— Nöjd? Jag?––––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free