Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fru Wennerholms död i passet Via Malle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
— 0, min Gud, min Gud, att jag skall behandlas på detta sätt,
klagade grefvinnan.
— Du framkallar sjelf stormen.
— O, att jag inte har min mor vid min sida.
_ Ja, din mor skulle förbjudit dig att behandla mig på detta
sätt, Hortens.
— Hon skulle hållit dig i schack, usling.
— Innan den gränslösa olyckan skedde, då svärmor blef be-
röfvad sitt förnuft, förekommo ej några strider oss emellan.
— Jag hade då inte lärt känna din låga karaktär.
__ Du vågade inte för din rättänkande mor uppträda, som du
nu gör.
— Min mor ville mig väl —
— Afven mig.
— Vet att hon icke ville lösa dig ur röfvarnes våld.
Grefven rusade upp, slog handen i bordet alldeles framför
grefvinnan, samt utropade i hög grad vredgad:
— Skända ej din mors minne, Hortens! — Jag säger minne,
ty en vansinnig menniska är ur menskligheten. — Skända inte hennes
minne!
— Det gör jag inte!
— Du narras på henne!
— Nejl
— Du vet, att hon inte kan rättfärdiga sig.
— Min Gud, hvilka anklagelser.
— Blygs Hortens!
— Jag talar sanning.
- Du är en lika ovärdig dotter till en god mor, som du är en
ovärdig maka till en rättänkande man.
— Nej nu kan det vara slut!
— Ja det kan vara slut!
— Jag har hört på tillräckligt länge!
Grefviunan reste sig upp och sökte imponera pa den uppretade
grefven.
— Äfven jag! sade han.
— Låtom oss skiljas!
— Ja, må vi skiljas!
— Jag förlorar intet.
— Inte heller jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
