- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
121

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fru Wennerholms död i passet Via Malle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121
— Anna hade väl intet att skaffa med de der herrarne?
— Hos sin älskare dröjer nog —–––-
— Hortens! Anna har aldrig haft nagon älskare!
— Du säger detta med en förundransvärd säkerhet.
— Det kan jag äfven göra. Jag känner Anna och hennes rena
vandel.
— Åh, bevars! — Gammal kärlek rostar inte.
— Gud gifve, att jag hållit mig till den gamla kärleken.
— I sanning, du är allt för uppriktig, min herr man.
— Jag skyr inte vidare att säga dig sanningen.
— Det har jag den äran att märka.
— Du är mig en ovärdig hustru
— Ej så ovärdig hustru, som du är ovärdig äkta man.
— Hvad har du att förebrå mig?
— Du är en lycksökare!
— Kanske jag varit det.
— Du är en narr!
— Jag var det, när jag lät berusa mig af ditt fagra anlete.
— Allt artigare och artigare!
— Men jag har nu afkastat narrkåpan.
— Tölpen visar sig då i sin afskräckande nakenhet.
— Tala inte om afskräckande nakenhet, Hortens, det påminner
mig allt för mycket om ditt ansikte, när det är fritt från smink,
tousch och puder.
— O, min Gud, att jag skall behöfva höra allt detta.
— Du har sjelf framkallat stormen.
— Om min mor blott —–––-
— Nämn inte din mor, Hortens, du är en allt för ovärdig dotter
till din goda, din olyckliga mor, för att du skall kunna ha rätt att
tala om henne.
Grefven for här vill, som läsaren af det föregående känner; ty
grefvinnan Strutsenfot hade oaktadt alla sina fel en vackrare karaktär
än hennes mor. Men grefven hade inte kunnat märka detta, ty fru
Wennerholm hade städse spelat den ädelsinnade qvinnan för honom
och det med ovanlig talang.
— Hvem kan förbjuda mig att tala om min mor, utropade
grefvinnan.
— Ditt onda samvete borde göra det.
— Emanuel!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free