Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fru Wennerholms död i passet Via Malle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
_. Ni går er undergång till möte, om ni ger er ut på floden,
skrek en af traktens folk.
Men grefven lyssnade inte till detta »varningsrop. Han och be-
deuten hjelptes åt att sätta ut ekan och detta gick ganska lätt, all-
denstund båten icke var svår att handtera. De togo plats i den
bräckliga farkosten, betjeuten vid årorna och grefven i aktern och
så bar det af.
Flera gånger svängde ekan häftigt till följd af den starka ström-
men; men betjenten lyckades dock manöfra den ganska lyckligt,
ända till dess att de nått fru Wennerholm, hvilken ännu skrikande
höll sig uppe på vattenytan.
Hon hakade sig fast med en druuknandes vanliga envishet vid
ekans babordssida och grefven och betjenten skulle nu med förenade
krafter hjelpa henne upp i farkosten.
Denne togs nu emellertid af strömmen och fördes med våldsam-
het in på ett grund ungefär niidt i floden, der vattnet bröt sig skum-
mande hvitt.
Det var en våldsam stöt, som ekan fick mot detta grund. Hela
sidan slogs in och både grefven och betjenten kommo i vattnet samt
föfdes nu med vild fart nedåt floden.
De snurrade flera gånger rundt och stundom kommo de ganska
nära stränderna, da de försökte att hugga tast i buskar och träd-
grenar som lågo ganska nära vattenytan. Men de lyckades ej deruti.
Deras undergång syntes gifven.
De kommo in i ett stort fall. Fru Wennerholm drogs ned af
en hvirfvelvind under vattnet och qväfdes, betjenten blef ihjälslagen
bland stenarne i den strida forsen. Blott grefven var vid lif och
lyckades att komma i land långt nedom forsen, der vattnet var be-
tydligt lugnare och strömmen inte så stark.
Grefven var nästan utan sans, när han slutligen nådde stranden
och lyckades komma upp på densamma.
Han sträckte ut sig på gräset och drog djupa andetag för att
på nytt fylla lungorna med luft. Under den fasansfulla färden hade
han nämligen så godt som tappat andan.
Hur länge han låg der i halft medvetslöst tillstånd på stranden
är obekant. Slutligen kryade han emellertid till sig och steg upp.
— Död och elände, suckade han. Olyckan följer mig som en
trofast brud. — Ja, ja, jag har sjelf trolofvat mig med den mörka
bruden, ja jag gjorde det när jag svek mitt löfte till Anna. — Hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
