Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
är den boken, jag hade, när jag ritade af Anna, den lilla »Rosen på
Klastorp.»
Han vände liksom med en viss vördnad blad efter blad i boken.
— Se, här står hon i ali sin oskuldsfulla skönhet, den ädla
flickan. Ve mig, att jag icke behöll, hvad jag egde. Jag kastade
bort kärnan för att behalla skalet. Men jag har också blifvit grymt
straffad. — Må du vara lycklig, min lilla »ros» och Gud gifve, att du
hade en vänlig tanke för mig ännu, ehuru jag inte förtjenar det.
Han bläddrade vidare.
— Se här är utkastet till min tafia: Rosenkullen. Ack, att jag
kunde måla en dylik god duk ännu! — Men nu har jag legat af
mig — och föröfrigt förde då kärleken min pensel. — Men, tänkte
han vidare, det är ett gammalt ordspråk som heter:
»Sången
Ar ur sorgen gången.»
Ar då icke all konst gången ur sorgen? — Mig tyckes, att så
är1 — Kanske jag ännu en gång skulle kunna––––––
Han vände bladet och tystnade samt stirrade ned i skizzboken.
Hvad såg han månne, som till denna grad kunde göra honom
så intresserad?
Ett par pressade rosor!
Hvilka minnen voro icke förknippade med dessa rosor, som Anna
gifvit honom och som han pressat för att göra dessa till »eviga rosor».
Atven I hafven följt mig hit, sade han och lyfte rosorna ur
boken. Välkomna kära rosor. Hå jag ser eder, tyckes det mig, som
om det skulle vara en del af. Annas själ, som omsväfvade mig.
Han såg på dem på båda sidor.
• Nog mins jag, när hon fäste er i mitt knapphål. Nog mins
jag äfven, när jag vid eder svor henne evig kärlek. — Det var då!
— Ja, det var dä! — Hur allt förändrats.–––-Gifve Gud, att du
har det bättre än jag, dyra Anna —.och ma du aldrig få se mig i
min förnedring.
Han suckade djupt.
Dock, tilläde han, kan jag skapa mig ett rykte som konstnär,
då vill jag, att du skall återse mig. Väl är jag krymling, men har
jag fatt rykte om mig som en berömd målare, vill jag ännu en gång
söka upp dig, min Anna. Då skall jag visa dig dessa rosor och då
kanske du ––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
