Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Det var en ung bondflicka iklädd den vackra, italienska national-
dräkt, som begagnades på orten, som sjöng detta italienska
qväde.
Flickan gick sakta sin väg framåt i riktning möt staden, hvars
vackra byggnader och torn syntes öfver de lummiga trädkronorna.
Snart kom hon till en liten rännil, som hon hoppade öfver, all-
denstund hon inte brydde sig om att gå fram till den plats, der en
spång var bygd öfver vattendraget.
Det var just då hon började sjunga sin visa, hvilken hon sjöng
med den munterhet, som är betecknande för såväl det italienska som
det franska folket.
Under det att hon sakta gick framåt sjungande, hvilken för-
ströelse mycket förkortade vägen för henne, gaf hon inte akt på, att
en ung man med en spade kastad öfver ena axeln nalkades henne på en
stig, som bildade ett kors mot den, på hvilken hon gick.
Men om hon inte såg honom, så såg han henne så mycket
bättre.
Grefven såg dem båda.
Den unge mannen stannade i skuggan af ett par lummiga ka-
stanier och lät flickan passera vägkorset, hvarefter han helt sakta
följde henne med strålande ögon och leende mun.
Flickan slutade sin sång, men började genast om den igen och
då hon sjungit desso ord:
»Ei perdoni pel Dio che na nome Araorl»
kastade den unge mannen ifrån sig spaden och smög sig med helt
tysta och snabba steg efter sångerskan, satte händerna för hennes
ögon, böjde tillbaka hennes hufvud och sträckte sitt framåt, så att
han kom i tillfälle att trycka en smällande kyss på hennes läppar.
Derefter släppte han sitt tag och ställde sig skrattande framför
den förskrämda flickan, som dock genast hemtade sig och sade
spotskt:
— Åh fy dig, Pietro! Skall du skrämma mig på det der sättet!
— Fy dig!
Och hon ville fortsätta sin väg.
— Nej du, Camilla! svarade Pietro. Nu har jag fått fatt i dig
och nu skall du inte så lätt komma ifrån mig.
Han bredde ut sina armar och hindrade henne att gå stigen
framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
