Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Wennerholmska sterbhusets auktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
_ Hon är en, så enkelt uppfostrad flicka
_Må vara, må vara mitt sockergryn, inföll fröken Pamela.
Men jag hoppas, att jag är en person, som vet, hur det bör vara.
_ Ja, nådig fröken. Gud bevars för att tänka annat.
_ Jag bjuder derför mademoiselle Gunilla på the, trots det att
hon är enkelt uppfostrad. The skall det vara.
— Som nådig fröken befaller.
— Så skola vi ha punsch, konjak, socker, kolsyradt \atten, varmt
vatten och citronskifvor åt herrarne.
— Åh, det var då grufligt mycket, nådig fröken.
_ Herrarne kan man inte bjuda på the, de måste ha starkaie
varor, det förstår du.
— Jag tycker blott, att det är så mycket.
— Skall det vara, så skall det vara! sade gumman tvärsäkert
och slog samman sina händer. Pamela Tornspets har aldrig förr fått
namn om sig att göra något till hälften och det ryktet vill jag ha
qvar de år, som ännu kunna bli mig beskärda att lefva. Hai jag
sagt ett ord i ondo eller i godo, så håller jag det, derom kan du
vara öfvertygad.
— Det är jag nådig fröken.
— Nu säger jag, att det skall bli en liten bjudning här för dina
bekanta, mitt barn; då blir det bjudning också. Men ser du, gasterna
få sedan inte gä omkring i staden och säga, att de gingo hungriga
och törstiga härifrån, det säger jag.
— Åh min’Gud, skulle de kunna göra det!
- Hellre litet för mycket än litet för litet! Väl försedda skola
gästerna vara, när de gå härifrån. Och goda varor skola äfven bjudas
dem. — Men hur var det nu: The åt mademoiselle Gunilla och
starka varor åt herrarne. — Hvad skola vi sedan ha:
— En enkel smörgås. —
— Du är från landet flicka, sade fröken Pamela litet skarpt;
men hon ändrade genast ton och tilläde pa ett mildare satt:
_ Du är ju frän landet, från sjelfva urskogen i Smaland!
Och hon skrattade godt. o
_ Nog är jag från Småland, men inte är jag kommen Iran
någon urskog, svarade Anna, äfven hon skrattande. ^
— Nå nå, mitt barn, jag vet nog det, fastän jäg sade sa der
för ro skull. Men det säger jag, inte skola vi afspisa vara gäster sa
der knapphändigt! — Nej de skola också ha frukter, som bjudas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
