- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
192

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fröken Pamelas bjudning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAP. II.
Fröken Pamelas bjudning.
Dagen derpå, medan fröken Tornspets ännu låg, tillkännagaf hon,
att hon ville tala vid Anna, hvilken vid.denna tillsägelse skyn-
dade sig in i frökens sängkammare.
— God morgon min vän, sade fröken Tornspets vänligt, när
Anna stannade och neg innanför dörren. Jag har tänkt på vår lilla
plan nú på morgonen och i minnet genomgått promemorian. — Hur
var det, mitt socker, satte vi upp på notan cigarrer?
— Nej, det skrefs inte upp.
— Jag vill just minnas det. Skrif för all del upp på notan
cigarrer och sätt sedan inom parantes »verkligt goda» och stryk un-
der dem.
— Ja, nådig fröken.
— Anna får helsa grosshandlaren frän mig och be honom köpa
cigarrerna åt mig. De få kosta, hvad de vilja, blott de äro goda och
ej allt för mycket »infuscera» rummen.
— Men skall nådig fröken behöfva bestå cigarrer, vågade Anna
invända.
— Kära du, en herre utan cigarrer och punsch är detsamma
som ett skepp utan segel och roder.
— Åh, hvad nådig fröken är rolig, utropade Anna och upphäfde
desto mer än ett af sina mest klingande skratt.
— Tycker du det, svarade fröken Pamela, äfven hon skrattade,
väl ej så mycket åt sitt drastiska utfall som åt Annas skratt, hvil-
ket hade en särdeles smitta med sig, hvilket är fallet med verklig
glädje i allmänhet.
— Ja, det tycker jag visst det, sade Anna och fortfor att skratta.
— Kära du, det är så många, som tycka, att jag är tråkig, så
att det är riktigt lustigt att höra, att det fins någon, som tycker, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free