Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. »Grefve Emanuel Strutsenfot lefver — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
»Och lif och död de stridda båda
Om ynglingen; men lifvet vann
Och faran småningom försvann
Och Axel kunde nu beskåda
Med sansad blick fast skum och matt
Den engel, vid hans sida satt.»
De tillbakahållna tårarne stockade sig i Annas hals, medan hon
höll på att läsa och knappt var det henne möjligt att fortsätta.
Dock bemästrade hon sig, sa mycket hon kunde och fröken Pamela,
hvilken naturligtvis icke kunde läsa i Annas tankar, tog för gifvet,
att hon blef så rörd af det berömda poemets skönheter.
— Det är härligt, tycker du inte det, Anna, sade fröken Pamela.
— Jo, nådig fröken svarade Anna, det är mycket vackert. /
— Det är en heroisk kärlek — — —
— Ja, nådig fröken.
— En platonisk desslikes.
— Ja, nådig fröken, svarade Anna, hvilken inte törstod, hvad
fröken Pamela menade, men ändock höll med.
Hon visste mer än väl, att hon skulle ha fått en vidlyftig för-
klaring öfver de båda uttrycken, om hon blott sagt, att hon inte
förstod dem Men hon var så rörd tillföljd af sina tankar på gretve
Strutsenfot, att hon ville undvika vidlyftiga samtal så mycket som
möjligt denna eftermiddag; ty det var efter middagen och straxt
sedan kaffet blifvit drucket som Anna denna dag läste högt för sin
goda husmor.
Anna fortfor:
O, Axel, snart är sårens smärta
Förbi, blott ärren återstå.
Ditt bröst det läkes utanpå.
Men ack! Hur går det med ditt hjärta?
Se ej så kärligt på den hand,
Som ständigt dina sår förband.
Den marmorhvita hand, den fina,
Den får ej hvila mellan dina.
Nu blef läsniugen afbruten för denna gång dels derför, att
Johanna kom in i rummet och hade något att fråga om. Det var
nämligen en karl, som kommit upp i köket och bjudit ut strömming.
— Behöfva vi något för hushållet, sade fröken Pamela frågande
till Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
