Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. »Grefve Emanuel Strutsenfot lefver — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
I lifvets qvalmuppfyllda lunder!
Du hjelte i naturens bröst,
Du menniskors och gudars tröst!
I haf’vet söker haf’vet droppe
Och alla stjärnorna deroppe
De dansa ifrån pol till pol
En bruddans blott omkring sin sol.
Du är ännu i menskans sinne
En aftonglans, ett bleknadt minne
Af skönare, af bättre dar,
Då hon ännu på barnbal var
I himlen, i det blå gemaket
Med silfverkronorna i taket
Och sof, sen hon sig dansat varm.
Hvar afton på sin faders arm.
— Är det inte vackert, Anna, frågade fröken Pamela.
— Ack jo, jo, svarade Anna.
— Men sådan kärlek finnes inte nu i vår barbariska tid — ja,
jag säger barbariska, ty hur civiliseradt vårt tidehvarf än är, så är
det likväl barbariskt, det går jag aldrig ifrån.
— Skall jag läsa mera, frågade Anna,
— Ja, gör det mitt barn, läs nåara rader till. Om du inte är
för trött.
— Nej visst inte.
Då var hon rik som bildningsgåfvan
Och hennes språk var blott en bön
Och hennes broder var hvar skön
Hvar vingad himlason derofvan
Men ack! Hon föll hit ner och se’n
År icke hennes kärlek ren.
— Ser du min Anna, det är ett språk, som i sig har sanning, ut-
ropade fröken Pamela. — Nej, nej ! Ren kärlek finnes ej mer på
jorden. Det syns bäst det, när rika nygifta personer skiljas åt! —
Tegnér han kände allt sitt folk han och visste, hvad det gick för.
Jo, jo! Han var inte biskop för ro skull. — Läs några rader till
kära Anna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
