Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. »Grefve Emanuel Strutsenfot lefver — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Hvar kärleksgud, som legat bunden
När solen sken, blef lös och red
På månens strålar upp och ned
Med pil och båge genom lunden,
Den dunkelgröna äreport,
Der våren nyss sitt intåg iijort.
Ur ekarne slog näktergalen;
Den sången klingade i dalen
Så öm så oskuldsfull och ren
Som något qväde af Franzén.
Det var, som om naturen sade,
Att nu sin herdestund hon hade,
Så lifligt och så tyst ändå
Du kunde hört dess hjerta slå.
— Ackl suckade gumman. Jag känner mig ung, när jag hör
allt detta, som jag hört många, många gånger, men som dock alltid
är lika nytt, alltid lika ljuft.
De gingo till hvila.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
