Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
— Åh, hvad det skall bli roligt. —
Inspektor Hagberg dröjde hos fröken Pamela blott en helt kort
stund, sedan han druckit kaffe.
Knappt hade han gått, förrän det åter ringde.
— Se så! Nu ringer det igen! — Hvem är det, som kommer
nu då. — Förargligt, att det luktar kaffe härinne. — År det någon,
som stannar här en stund, så få vi bjuda på Marsala och bakelser.
— Ja, nådig fröken.
— Se efter, hvem det är.
— Ja!
Anna skyndade sig ut och knappt hade hon öppnat tamburdörren,
förrän fröken Pamela hörde ända in i salongen, hur en hurtig mans-
stämma utropade:
— God dag min lilla fästmö!
— Herre Gud, puttrade gamla fröken för sig sjelf leende, är det
den der galeupannan — — Nå, nå, det är då intet ondt i honom
och han är mycket bättre, än jag förut trott. Jag kände honom
inte förut.
... Välkommen, herr grosshandlare, sade Anna nigande.
— Tack, tack mitt englabarn. Tar tant emot?
— Ja, herr grosshandlare.
— Godt! Jag har just ett ärende till henne:
— Var så god och stig in.
— Tack, tack.
— Hade grosshandlaren kommet litet tidigare, så hade gross-
handlaren fått träffa en gammal bekant.
— Åh tusan! Hvern då?
— Gissa!
— Det är omöjligt. Jag känner verkligen inte gummorna, som
pläga besöka tant.
— Det var ingen gumma den här gången.
— För tusan! Eo herre?
— Jo, jo meni
— Doktorn?
— Nej visst inte! Det var inspektor Hagberg.
— Hagberg?
— Han sjelf!
— För fan! Man skall få se, att han går här och friar.
— Åh, visst inte!
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
