Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
— Jag trodde nog inte sjelf, att jag––––––
— Man får små öfverraskningar i bland.
— Ja, till och med af sig sjelf. —
— Vagnen är framme anmälde Johanna.
— Godt!
Fröken Pamela blet hjelpt med kläderna och snart satt hon i
vagnen vid grosshandlarens sida.
— Evart får jag köra, frågade kusken.
— Till Hasselbacken, befallde grosshandlaren.
Vagnen satte sig i rörelse.
När de åkt en stund, sade fröken Pamela hastigt:
— Kära du, jag har inte kommit att fråga dig, om du är ledig
i dag.
— Visst är jag ledig.
— Kanske jag hindrar dig i dina göromål.
— Nej visst inte. Affärerna äro slut för i dag.
— Det der har jag inte tänkt på förrän just nu
— Var lugn bästa tant.
— Vi fruntimmer äro nog i det hela taget tyranner i smått.
— Det har tant förbaskadt rätt i.
— Men det är tokigt. *
- — Hvad är att göra åt det. När ett fruntimmer har en önskan,,
törs en stackars karl inte annat än uppfylla den.
— Åhnej : nu öfverdrifver du allt.
— Kanske gör jag det.
— Det är inte »kanske» det, utan det är fullkomligt visst.
— Skönt, då är den frågan afgjord.
Vagnen körde nu ned på Djurgårdsbron.
— Nu beställer du middagen förstår du, sade fröken Tornspets
och tryckte femtio kronor i sin släktings hand.
— Det skall bli mig ett kärt nöje.
— Spara ej på vin.
— Visst inte.
— Gif också goda drickspengar.
— Det lofvar jag.
— Se så nu äro vi framme.
\ agnen stannade vid Hasselbacken ungefär vid samma tid, som
Anna kom ut till Eriksdal.
Vi vilja nu lemna gumman Tornspets och grosshandlaren på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
