Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Det är ju snällt af er, att ni viil det. — Vet ni, jag riktigt
afundas tant, att hon har er i sitt hus.
— Åh, så grosshandlaren säger.
. Det är sannt! Ni håller ju hennes hem som ett dockskåp
och en mor kan inte af sin dotter vara mera omhuldad, än hon är
af er.
— Ack, hvad det vore roligt om fröken sjelf tyckte detsamma.
— Det gör hon, det kan jag försäkra er och gör hon det inte,
så är hon inte värd ait ha er hos sig, det får jag verkligen säga.
Anna svarade intet och grosshandlaren fortfor, sedan han skakat
af askan af sin cigarr i cigarrkoppen.
— Vet ni, fröken Anna, det är bra trist, när man blir till åren,
att känna sig ensam och allena i verlden.
Ja, det kan jag så väl förstå, svarade Anna, som trodde,
att han med dessa ord syftade på fröken Pamela.
Ni förstår det, inföll grosshandlaren, da kan jag också tala
mera öppet med er.
Det låg en så underlig klang i hans röst och Anna riktigt
bäfvade för, hvad som komma skulle. Hon visste icke, hvarför hon
gjorde det. Men grosshandlarens stämma tydde på något så under-
ligt. — Men hvad hade hon med det att göra. — Han talade ju
allvarligt med henne och man skulle väl icke kunna begära, att han
skulle skratta jemt heller. — Han skulle tala öppet med heçne, hade
han sagt. Han ville alltså ge henne ett förtroende och hon lofvade
sig sjelf, att hon skulle visa sig värdig att mottaga det.
Hvad jag vill säga er, fröken Anna, är af ganska stor vikt
för mig, fortfor han, sedan han rökt några bloss. Vill ni lofva mig,
att allt, hvad vi nu komma att tala om, får stanna oss emellan?
— Ja, herr grosshandlare, det vill jag visst det. Skulle jag icke
tacksamt mottaga ett förtroende af grosshandlaren, som gjort mig
så mycket godt och skulle jag icke bevara en hemlighet med omutlig
tystlåtenhet, då grosshandlaren ber mig derom?
— Jo, jag tror, att ni skall göra det.
— Grosshandlaren kan fullt lita derpå.
Välan då, fröken Anna, jag har tröttnat på ungkarlslifvet.
Anna spratt till och kände, hur hennes hjerta började slå med
hastigare fart än förut. Men hon beherskade sig likväl, så att han
icke märkte hennes rörelse och ingen dallring i hennes röst förrådde
heller oro, när hon svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
