Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
— Se så, nu äro vi här, utropade han, när vagnen höll utanför
herr Hagbergs bostad.
— Mycket välkomna, helsade herr Hagberg, hvilken sjelf tillika
med Gunilla mottog dem på trappan. Mycket välkomna! Det var
artigt af fröken Tornspets att mottaga min bjudning.
— Bäste herr Hagberg, bäste herr Hagberg, pustade gumman,
under det att hon med Annas och grosshandlarens hjelp steg ur
vagnen.
— Det var inte liten möda att få min gamla tant hit, må tro,
sade grosshandlaren — Ja, ja förstå mig rätt, tilläde han då han
märkte en mörk blick i fröken Pamelas ögon. Det var den långa
vägen, som injagade en sådan skräck hos tant.
— Ja, jag måste tillstå, sade fröken Pamela, hvilken nu med
tillbjelp af Anna och inspektor Hagberg gick uppför trappan, att
jag trodde, att Skanstull var mycket längre bort, än den verkligen är,
— Har fröken Tornspets aldrig varit vid denna tull förut?
— Nej inte hvad jag kau minnas — och har jag varit här, så
har det varit när jag var mycket ung för femtifem à sextio år sedan.
— Det var en rundlig tid sedan det, bästa fröken, sade herr
Hagberg och förde in henne i tamburen, der Anna och Gunilla hjelpte
henne af med ytterkläderna.
Det bief en glad och angenäm middag hos herr Hagberg och till
densamma voro inbjudna utom fröken Pamela, Anna och grosshand-
laren äfven vaktmästaren i auktionskammaren och en pastorsadjunkt
från Katarina församling, något som slog mycket an på fröken Pamela,
som hade stor sympati och aktning för allt, hvad presterskap hette,
ehuru hon ej på flera år varit i kyrkan.
Vid middagsbordet blef fröken Pamela placerad mellan presten
och grosshandlaren.
— Här lefvsr man kräseliga, utropade grosshandlaren och benade
den ungstekta gäddan. Det är nu andra gången jag är på fest-
middag under en tidrymd af mindre än åtta dagar.
— Herrar affärsmän äro nog ofta tvungna att vara med på
festligheter antingen de vilja det eller inte, tänker jag, sade presten.
— Ja herr pastor, det stämmer; men den festmiddag, jag nu
syftar på deltog jag i med verkligt nöje. Kan inspektor Hagberg
gissa, hvar jag var, fortsatte han ställande sina ord till värden på
stället,
— Nej, det är litet svårt svarade herr Hagberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
