- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
326

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326
— Ar inte tant nöjd?
— Kära du, det kom så hastigt det der, att jag inte ens hunnit
sätta mig in i dessa nya förhållanden; men hvad jag finner, det är,
att ungherrskapet på Eriksdal lär fä ett förfärligt besvär för min
skull.
— Kärt besvär, nådig fröken, sade Gunilla.
— En obetydlighet, sade herr Hagberg.
— För öfrigt är ju Johanna med, sade grosshandlaren.
— Hvad säger du, Anna, sporde fröken Pamela.
— Hon håller sig naturligtvis på vår sida, utropade gross-
handlaren och fattade Anna i armen samt förde henne öfver på den
sida, der de främmande voro.
Fröken Pamela skakade på hufvudet.
Hennes motståndskraft var nu bruten, och hon kände sig icke så
obetydligt smickrad af, att man gjorde sig så mycket besvär för att
få henne med på detta bröllop. Det blef således beslutadt, att hon
skulle stanna en á två nätter på Eriksdal samt att Johanna skulle
följa med. — Anna var sjelfskrifven och hon skulle nu bli bjuden.
— Anna är väl snäll och kommer som tärna, sade Gunilla.
— Som tärna! utropade Anna och slog hop händerna.
— Jojo men! Så låter det! sade grosshandlaren.
— Om nådig fröken tillåter, sade Anna gladt rodnande.
— Kära barn, det der har jag intet med att göra. Nig och
tacka kära du.
Anna neg.
— Tack lilla Anna, sade Gunilla.
— Det var snällt, sade herr Hagberg.
— Bravo fröken Annal Bravo! sade grosshandlaren. Det blir
en tärna, som heter duga det. Ni har väl ingenting mot, att jag
blir er marskalk?
— Nej, svarade Anna.
— Tack!
— Det blir en treflig marskalk, du får, kära Anna, sade fröken
Tornspets.
— Tackar för komplimangen, svarade grosshandlaren och gjorde
en lustig bugning.
— Jaså herråkapet skall ha tärnor och marskalkar, sade fröken
Pamela.
— Ja, vi ha beslutat oss för det. Gunilla har några barndoms-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free