Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Andersson skadad nästan till döds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
redan strömmat till kyrkan och dit hade äfven Karl Andersson be-
gifvit sig samt blef begrafd under templets instörtade hvalf.
Utbrottet af jordbäfningen var häftigast vid norra sidan af
byn. —
Då man omtalar, att ett par tusen menniskor blefvo begrafna
under ruinerna af byn och dess kyrka, så förstås dermed allenast
den lyckligare deleu af innevånare och resande, hvilken plötsligen och
oförmodadt till en del under andaktsöfningar träffades af döden och
sålunda befriades från det lidande, som de öfriga skadade måste ut-
härda.
• Man tänke allenast de många af dessa olyckliga, hvilka sårade
och med sönderkramade lemmar måste i flera månader öfverlefva sina
vänner och familjer och sedermera ändock omkommo af brist på
skötsel och föda.
Natten mellan Långfredagen och Påskaftonen erbjöd en anblick
af det mest gränslösa elände.
Aid byns instörtande uppstod ett mörkt, tjockt stoftmoln, hvil-
ket uppfyllde luften liksom med en skarp dimma.
Emot aftonen föll detta stoft åter mot jorden och luften blef
ånyo ren, jorden stod åter fast och stilla och aftonen var lika lugn
och skön som någonsin förut.
Månen, som nästan uppnått sin fullhet, kastade sitt silfversken
på bergens spetsar och himlahvalfvets lugna och klara stjernor ut-
gjorde en ryslig kontrast emot den med spillror och lik öfverhöljda
jorden samt emot menniskornas namnlösa jemmer.
Mödrar buro sina barns lik på armarne, att de åter skulle kunna
väckas till lif.
Hela hushåll irrade klagande emellan grushögarne efter den rika,
blomstrande och lifliga guldgräfvarebyn för att uppsöka eu bror eller
en vän, hvilkens öde var okändt och hvilken man trodde sig hafva
förlorat.
De under grushögarne liggande sårade anropade under högljudd
gråt och jemmer de förbigående om hjelp. — Mer än tusen lemlästade
lefvande menniskor drogos fram ur gruset.
Aldrig kan medlidandet hafva visat sig mer rörande och uppfin-
ningsrikt, än det gjorde i de bemödanden, som här gjordes för att
bringa de olyckliga hjelp.
Det saknades helt och hållet verktyg för ett raskt undanrödjan-
de af grushögarne, emedan äfven verktygen lågo begrafna under gru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
