Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Hon var mycket smickrad af den uppmärksamhet, som markisen
visade henne. Men hon skänkte honom likväl ej sin hand utan roade
sig blott med att leka med hans hjerta.
Markisen visste ej rätt, hvem hon var. Han hade blott kiart
för sig, att hon var en svensk enkegrefvinna, hvilket hon sjelf sagt
och att hon var mycket rik, något som väl märktes deraf, att hon
strödde guld kring sig.
Och mer ville markisen icke veta.
Grefvinnan å sin sida visste ej heller, hvem markisen var. Hon
visste blott, att han var en förnäm man och hon ansåg honom vara
särdeles förmögen, alldenstund han aldrig arbetade utan endast lefde
ett muntert och dyrbart lif, hvilket icke i någon mån tycktes genera
hans kassa, som alltid var späckad.
Grefve Strutsenfot hade hört grefvinnan skratta och derför hade
han blifvit illa till mods. Han kunde visserligen icke tro, att det
verkligen var henne, han hörde, men det der skrattet plågade honom.
Det var så likt hans frånskilda hustrus och han ville inte höra det-
Han hatade henne och han föraktade sig sjelf, för att han någon
gång kunnat hysa sympatier för henne.
Han hade derför lemnat bersån, hvari han suttit, när han fått
höra skrattet. —
Dagen derpå gjorde grefvinnan Strutsenfot sitt inträde i spelsalen
vid Monte Carlo, dit markisen beledsagade henne.
Det syntes, att han var en gammal bekant i spelsalen, hvars
betjening var ytterst artig och undfallande, något som de bortskämda
vaktmästarne icke äro annat än mot kunder, hvilka äro kända för
att vara förmögna och liberala på drickspengar.
Grefvinnan hade sett mycket här i lifvet i fråga om lyx; men
maken till spelsalens harmoniska lyx hade hon aldrig föreställt sig.
Det var harmoni och rikedom i allt, hvad ögat uppfattade af
salens arkitektur.
Ett rums allmänna harmoni beror på dess dimensioner och dess
riktiga proportioner, ty ett rum finner uttrycket för sin karaktär i
sina dimensioners förhållande till hvarandra. Dessa tre dimensioner,
höjd, bredd och djup ha liksom linierna, som bilda dem, ett språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
