Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
— Min Gud! Min Gud!
— Hvad hade det lilla barnet gjort0
— Förskona mig!
— Oskulden var för ren för dig, du svarta själ.
— Jag har inte mördat — — —
— Samvetet skulle inte injaga skräck hos dig, om du vore
oskyldig.
— Jag fruktar intet.
— Jo, du darrar för samvetet, du vill ej höra talas derom.
Men vet Hortens: Ett godt sämvete är den bästa hufvudkudden.
— Hvad har jag med det att göra.
— Du är rik, men du är olycklig, skuggrädd, du kan inte se en
rnenniska in i ögonen.
— Kan jag inte! utropade grefvinnan och spände sina ögon för
en sekund i grefven. Men hennes blick var irrande och kunde ej hålla
sig fast. Den var med ett ord skygg.
— Nej! svarade grefven.
— Du är en dåre, Emanuel!
— Jag är fattig; men dock rik tack vare mitt inre lugn och
min arbetsförmåga och äfven tillföljd af den vänskap, som folket här
visar mig. — Endast åsynen af* dig, äreförgätna och trolösa qvinna,
onaturliga moder och onaturliga dotter bringar mörker kring mig.
Tvi dig! — Förbannelse öfver dig!
Han släppte henne.
Grefvinnan syntes vara lika öfverraskad som förkrossad öfver-
detta bemötande af en man, hvilken hon alltid ansett sig kunna be-
handla, hur hon ville.
Hon lugnade sig emellertid hastigt och nu skulle hon låta sin
onåds alla åskor bryta loss öfver grefven.
Men denne vände sig ifrån henne och började att släpande sitt
sjuka ben gå från henne, tydligt tillkännagifvande, att han icke äm-
nade lyssna till, hvad hon möjligen mera skulle kunna ha att säga
honom.
Grefvinnan ville rusa efter honom, då i detsamma en artig och
munter stämma ljöd bakom henne.
— Ah, min grefvinna, hvad jag sökt er!
Hon vände sig om och fann, att markis Cellini kom från mot-
satta sidan af gängen.
Genast ändrade hon uppförande. Ingen fick se, att hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
