Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
— Åh bevars, herr Klingenberg, hvad ni är charmant! Glöm
inte bort, att jag är en gammal nucka och inte en ung flicka längre.
— Liksom solen bländar — — —
_ Nej, nej, herr Klingenberg, göm edra fraser lör ett värdigare
föremål, inföll grefvinnan leende och utvecklande det tarliga koketteri
genom hvilket hon kunde draga nästan hvem hon ville till sig.
De åto en god middag och drucko dyrbara viner. Klingenberg
betalade allt — i distraktion.
På aftonen gingo de på teatern — och åter var Klingenberg så
tankspridd, att han betalade hela kalaset.
Sent på natten följde Klingenberg grefvinnan till hennes tillfälliga
bostad och bad vid afskedstagandet utanför hotelltrappan, att han
den följande dagen skulle få den äran att vara i grefvinnans sällskap,
något som hon inte kunde lofva; men hon gaf honom dock hopp
derom. —
Grefvinnan var alldeles för nerv >s för att kunna sofva. Hon
kunde inte ens korama sig för med att kläda sig i sin nattdräkt
utan gick fram och åter på golfvet.
— Det är vansinne, sade hon iblan 1 för sig sjelt.
— Men hvarför icke? frågade hon s g deretter.
Så sade hon plötsligt:
- Nej!
Men länge dröjde det inte förrän hon stannade och sade be-
grundande :
— Den intet vågar, han intet vinner.
Och denna sista sentens tycktes blifva den afgörande för henne,
ty hon kastade hastigt en lätt slöja öfver sitt hufvud och lemnade
midt i natten hotellet.
Ämnade hon rymma månne? — Nej! Men hon ville spela, ville
»räcka lyckan handen» ännu en gång.
Hon gick med snabba och skygga steg fram ibland de stundom
icke så litet närgångna nattvandrarne och kom slutligen till Monte
Carlo samt gick in i nattspelsalen, ett rum lika skönt som den sal,
hvilken begagnades om dagarne till spelsal.
Spelet var i full gång.
Hon gjorde en insats om femtio francs. — Lyckan var henne
huld: Femtonhundra francs lyckades hon inkassera. — Åter en insats
och hon vann tretusen francs. — Tredje insatsen var olycklig; hon
förlorade ett tusen francs; men hon gjorde ännu en insats och tern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
