Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Det är roligt, när bekanta träffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
— Jag trodde, att jag skulle slippa dem på resan, sade herr
Hagberg skrattande.
— Stygge gubbe, utropade fru Hagberg och hytte åt honom med
fingret.
— Bravo! Bravo! — Men hur länge blir herrskapet qvar här
vid Nässjö?
— Vi tå ha nöjet att sitta här till klockan fem i eftermiddag,
svarade herr Hagberg.
— Bravo! Bravo! utropade grosshandlaren. /
— Jag vet just inte, att det är så bra, invände inspektören.
Flera timmar gå oss förlorade genom denna väntan på tåg.
— Men under tiden kan jag få bjuda på middag.
— Nej, nej!
— Hvad nu? Jag hoppas; att jag inte ställt mig så illa hos
lilla frun, att jag inte befinnes värdig att bjuda på middag, då vi
så här träffas på färdvägar.
— Nej visst inte; men inte skall grosshandlaren göra sig några
utgifter för vår skull.
— Deri stämmer jag fullkomligt io med min hustru, käre bror,
inföll herr Hagberg. .
— ?sej, men hör på lilla frun! Minsann tror jag inte, att du
fått dig en riktig nationalekonom tiil äkta hälft, min käre Ilagberg.
— Lita på det!
— Nå det är dig föröfrigt väl unnadt; men se, nog skall jag
be att få sköta min ekonomi sjelf och det säger jag, att här skall
bli middag, så framt inte herrskapet vill gifva tillkänna sin eviga
onåd öfver mig stackars flyktiga varelse, hvilken lik en annan vandrande
jude flackar land och rike omkring.
– Bdvars väl, hvad grosshandlaren tar illa vid sig, sade fru
Hagberg leende.
— Jo, jo men fru Hagberg; jag kan nog göra det jag också
skall jag säga. — Men nu springer jag upp till Stora hotellet och
beställer middagen, hvilken jag skall laga, att vi få äta i vår ensamhet
i ett litet trefligt lusthus i trädgården, hvilket upplåtes endast åt
källarmästarens goda vänner. Och som jag räknar mig till en af
dem, sä hoppas jag, att det inte skall möta något hinder att få lust-
huset sä framt ingen annan bofink varit och tingat det förut.
Naturligtvis skola vi äta ute i trädgården i alla fall. Det är mid-
sommar blott en gång om året oych det är roligt, när bekanta träffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
