Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Aldrig kunde . Anna ha drömt om, att hon en gång skulle få
sin egen lilla våning och ha en tjenarinna, — ja, en trotjenarinna
till och med, ty det kunde man med skäl kalla Johanna.
Hon var så lycklig nu den lilla »Rosen på Klastorp» nu hade
hon blott två önskningar.
Den ena var att kunna hjelpa grefve Strutsenfot, om han vore
i nöd. Hon skulle velat göra det, utan att han anade, hvarifrån
hjelpen kom.
Den andra>var att få sin mor upp till Stockholm och gifva henne
ett hem hos sig till döddagar.
Den första önskningen var svår att få uppfylld och hon ansåg,
att den var outförbar åtminstone tills vidare.
Hvad den andra önskningen deremot beträffade, trodde hon att
den ej skulle vara så svår att få uppfylld.
Hon reste derför ned till Säfsjöström.
Det blef glädje när Anna kom ned till Småland.
Hon tog in hos gamle prosten vid Säfsjöström.
Visserligen hade hennes tanke varit att bo hos sin mor under
sin vistelse dernere, men då prosten bjöd, så antog hon denna in-
bjudning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
