Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Karl Andersson återkommen till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
— Det skola vi genast undersöka. Få se nu, om Anna svarar
mig sannt.
— Det gör jag.
— Nå säg mig då, om jag nu sade, att de der rummen, i hvilka
Annas möbler skola stå, skola bebos af en karl, hvem är det då —
den käraste, Anna har, var det, som skulle bo der. Om jag nu säger,-
att det är en karl, jag syftar på, hvem är det då?
— Jag bryr mig inte om Karl.
— Nej det kan jag tro. — Men det var inte svar på min fråga,
— Jag kan inte svara.
— Se der! Anna är inte uppriktig!
— Jo, det är jag visst. — Jag är inte god van med någon karl
alls, skall jag tala om — har aldrig varit det — — — jag har
aldrig tålt karlar!
Karl hvisslade litet smått och tittade upp i taket.
— Karl tror mig inte?
— Nej!
’ — Fy!
— De små flickorna, de äro sig alltid lika, sade Karl skrattande
och på det trefliga sätt, som han så småningom tillegnat sig isynner-
het efter sitt olycksfall, då han inte kunde arbeta ute på guldtälten
och då han blef besökt af en del belefvade menniskor. — En rik
man har alltid vänner. — De flesta äro visserligen falska; men de
kunna emellertid dels förströ honom, sig sjelfva alldeles omedvetet,
dels bibringa honom lärdomar, äfven det sig sjelfva omedvetet.
Så hade det varit med Karl Andersson.
Han var en nabob, derför hade han vänner ur samhällsklasser
långt högre än hans egen klass; men hurudana vänner, voro de?–––
Må denna fråga bli obesvarad, -t––- Nog af Karl hade en vän, en
oegennyttig vän och denna var Anna.
Emellertid hade Karl alltid haft ett muntert och gladt lynue
och han hade äfven alltid förstått att på ett trefligt sätt uttrycka
sig, ehnrn allt hos honom helt naturligt varit bondskt, så länge han
vistades på landet i Sverige. Utkommen till Kalifornien blef han
nog mera rå i sina uttryck. Men detta låg icke i hans natur att
vara. Det var omgifningen, som vållade detta, det stränga arbetet
och de oupphörliga farorna.
Men när Karl blef lemmalytt och då personer ur de högre kret-
same började besöka honom och samtala med honom, så försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
