Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Karl Andersson återkommen till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
— Till Drottninggatan N: 00.
Tjenarne hoppade upp bakpa vagnen, hvilken sattes i rörelse.
— Drottninggatan N: 00, sade Anna bleknande.
— Ja, känner Anna till det huset?
— Ja, hviskade hon.
— Hvad Anna blir hvit i hyn.
— Det var ett olyckshus.
— Ar Anna skrockfull?
— Nej — men det huset. — — —
Är det ett spökslott kanske, sporde Karl leende och försökte
att muntra upp henne.
— Nej, men det är dystra minnen, jag har från det huset, Karl!
— För tusan! Jag skall låta bygga om det, så att Anna inte
skall känna igen det. — Men hvad är det för dystra minnen?
— Der bodde fru Wennerholm.
b ru Wennerholm, hvad är det för en markatta, som förstör
mitt hus?
— Jo, Karl; mins Karl, när vi träffades i Stockholm, när Karl
skulle resa ut till Kalifornien?
— Ja visst mins jag det.
— Samma dag Karl for, skulle jag söka plats.
— Jasa.
— Det var just hos fru Wennerholm.
— Nå men det var ju inte farligt.
— Nej fru eller egentligen fröken Wennerholm var mycket snäll
emot mig och det skall jag alltid minnas och erkänna med tacksam-
het, hur mycket jag än för öfrigt nu tvingas att förakta henne. Det
var hon, som blef Emanuel Strutsenfots grefvinna, skall Karl veta.
— Åh tusan, den der äfventyrerskan.
— Just hon.
— Nå då kan jag förstå, att Anna blef illa berörd, när Anna
fick höra, att jag köpt det huset. — Men jag skall göra det så olikt
sig, sa att Anna skall inte känna igen det. Dessutom är det redan
nu förändradt inuti — men det skall bli det äfven till sitt yttre, det
skall jag vara kar! för. — Se så, nu äro vi framme.
Anna gick ur vagnen, som stannat utanför Drottninggatan N: 00.
Karl hade sagt sannt, då han sagt, att huset var mycket för-
ändradt till sitt inre, — Anna kände knappt igen sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
