Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Invigningsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
— Hon kom mig till möte i Göteborg och hon har skött mitt
has, alltsedan jag kom hem och gör det ännu.
— Mitt herrskap! Genom pröfningar och sorger blir menniskan
luttrad och genom faror och motgångar lär man sig känna menniskor-
na — men man gör det lika mycket genom medgång.
— Har man medgång, är man gerna omgifven af bugande, kru-
sande och lismande menniskor, hvilka jag skulle vilja kalla ögontjer
nare och falska vänner. De äro till ens tjenst, så länge kassan är
öppen; men de göra i allmänhet icke mer än nätt och jemt, hvad de
nödgas göra för att få sin lön.
— Annat är det med »Rosen på Klastorp», min barndomsväninna.
Utan att fordra något mer än sitt uppehälle har hon hittills skött
mig med enfcsysterlig för att ej säga moderüg omvårdnad.
— Jag har ej heller erbjudit henne något öfver höfvan och jag
har med flit dröjt med hennes belöning tills nu då jag i allas eder
närvaro mina damer och herrar vill tacka henne för hennes vänskap
och omsorg om mig samt till bevis på min tacksamhet skänka henne
tjugutusen kronor.
Det blef ett sorl i salen.
Anna ömsom rodnade, ömsom bleknade och nu trodde då mor
Stina alldeles säkert att hon drömde. Inte kunde väl hennes dotter
få så mycket penningar. *
Karl Andersson gjorde emellertid en vink åt en af sina tjenare,
hvilken skyndade fram till honom med en silfverpokal, som var fylld
med guldmynt.
Karl Andersson fattade pokalen och sade:
— Anna! Jag beder dig taga emot min gåfva och mina tack-
sägelser. De äro bådadera ärligt menade.
Rodnande gick Anna fram till Karl och tog nigande mot den
dyrbara pokalen med dess ännu dyrbarare innehåll.
— Hvad hon är vacker!
— Hon är~verkligen en ros! hviskades det.
— Hvilka ögon!
— Hvar har jag förr sett den flickan, sade aktuarien Hörnbom
till sin fru.
— Kära du, sade hon, det är ju samma flicka, som ställde, till
skandalen på Hortens Wennerholras förlofningsdag.
— Tvi tusan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
