Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. En fallen qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
en annan port, hvilken var försedd med en liten Bacchusbild och
ledde in till en trädgård.
Just när Anna hunnit så långt, att hon skulle passera förbi den
förstnämnda porten skrällde positivtoner ut derigenom och alldeles
ofrivilligt tittade hon in genom porten samt fick då se en qvinna,
hvilken drog vefven på ett positiv samt sjöng till melodien, under det
att en liten flicka gick omkring bland de genom positivlåten försam-
lade gaminerna och annat löst folk för att söka sälja visor. Kom-
mersen gick dåligt, men flickan var liflig och syntes mycket litet be-
kymra sig om, antingen hon fick sälja något eller intet.
Qvinnan vid positivet sjöng:
I ungdomens blomstring jag satte så huld
Min trohet till en gosse så skön,
Men hans unga hjerta af falskhet var fullt,
Af Gud får han en gång sin lön.
Anna, hvilken såg qvinnan i profil, bief mot sin vilja intresserad
af henne och stannade och lyssnade till sången, hvilken åter ljöd:
Vid tjugu års ålder förskjuten jag blef
Af vännen, jag älskat så ömt,
Jag tänkte då genast ätt skrifva ett bref,
Men tårarne hindra’ mig jemt.
Tololotototp o. s. v. ljöd en ganska lång refräng på positivet
mellan hvarje vers.
Nu tog Anna ett steg inom porten och qvinnan sjöng:
En brinnande kärlek fler tändes hos mig,
Som ännu i hjertat finns qvar,
Men fastän jag är öfvergifven af dig,
En vän uti himlen jag har.
Nu fick den lilla flickan se Anna och skyndade fram till henne,
under det att qvinnan sjöng:
Jag längtar till honom och måtte han snart
Mig taga ifrån jordenes grus,
Ty den glädje, som jag här i verlden har haft,
Den är släckt likt ett brinnande ljus.
— Köp vackra visor, sade den lilla flickan åt Anna och räckte
fram sin lilla hand hvilken omfattade några små häften. Qvinnan
fortfor att sjunga, under det att hon oförtrutet vefvade på positivet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
