Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. En fallen qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
— Usch!
— Värst är det dock vid Hornstull och på Kungsholmen.
— Ar inte Fina rädd att gå här?
— Nej, mig röra de inte. Ha de inte utsikt att få penningar
så — — —
— Bor Fina långt bort?
— Åhja ett stycke till.
— Jag vågar inte följa med.
— Vi skola blott gå saktare och inte visa oss rädda.
— Det var en hemsk väg.
De hade nu hunnit till slutet af Tjärhofsgatan till den så kallade
Kilen.
Det var ett berg på venster sida och på berget stodo sedan
gammalt flera kojor, hvilka emellertid beboddes af anständigt och
hederligt folk. — Längre upp på berget var det dock alldeles obe-
bygdt. Der funnos endast snår, skrefvor och gröna platåer.
Fina vek af uppåt berget.
— Bor Fina här, frågade Anna.
— Ja, svarade hon kort.
— Här skulle — — —
— Tyst! Inte ett knyst! befallde Fina.
Anna trodde, att det bodde mycket dåligt folk i de små husen, som
hon gick förbi och hon var derför alldeles tyst samt försökte att gå
utan att trampa på qvistar och dylikt för att ej anställa något oväsen.
De kommo allt högre och högre upp pä berget och Anna gaf
akt på, att de gått förbi de kojor, som hon sett. Hon undrade derpå
och hon ville fråga Fina, hvart det bar; men så kom hon ihåg, att
hon blifvit tillsagd om att vara alldeles tyst. — Och hon teg samt
tog för alldeles afgjordt, att det högt uppe på berget skulle finnas
någon aflägsen boning, som hon ännu icke såg och att Fina för ett
billigt pris hyrt sig bostad derstädes.
Anna blef emellertid icke så litet besviken i dessa sina för-
modanden, då Fina plötsligen vek af in i ett snår af mycket höga
hagtorn8buskar, öfvér hvilka en asp höjde sig.
Nu kunde inte Anna underlåta att fråga:
— Men hvart går Fina?
— Hem till mig.
— Men inte bor du väl här uppe på berget?
— Jo.
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
