Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. En fallen qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Håll mun ungel skrek Fina och fattade barnet i ena armen
samt kastade det obarmhertigt in ibland hagtornsbuskarne, der det
skadade sig ganska mycket och började uppge de mest hjertskärande
skrik.
— Fördömda ungel vrålade Fina och då Anna åter ropade på
hjelp, kastade Fina sig öfver henne och grep henne med båda händerna
om strupen i afsigt att qväfva henne.
Anna försvarade sig så godt hon kunde; men Fina var mycket
starkare än hon och Anna förstod, att hon nu måste dö, så framt
icke hjelp kom skyndsamt.
Hon kunde ej längre skrika.
Nu föll hon omkull och drog Fina med sig i fallet.
Fina kom ofvanpå.
Blodet rann ur flera sår på Annas ansikte. Ett af slagen hade
tagit hål och i fallet sarade hon sig mycket illa på hagtornsbuskarne,
hvarjemte hon slog nacken mot en sten, så att hål uppkom äfven der.
— Herre förbarma dig öfver mig, tänkte hon, under det att hon
ansträngde sina sista krafter för att i möjligaste måtto försvara sig.
Zuleika skrek fortfarande med full hals och hon varskodde en
sjötullvaktmästare, som hade sitt lilla hus vid foten af berget.
Han skulle gå ut i sin vedbod och fick då höra skriket.
De mörda visst ett barn på berget, ropade han in i stugan
till sin son, hvarefter far och son skyndade öfver sin täppa och
kastade sig öfver staketet, som var uppfördt kring den samt in på
berget.
Det var ej svårt för dem att hitta rätt väg. Zuleikas skrik
vägledde dem.
En minut till och Anna skulle varit ett lik.
Men nu kom hjelpen.
Sjötullvaktmästarens son hann först in bland hagtornsbuskarne
och han grep Fina i ryggen samt lyfte upp henne. Hans far kom
honom till hjelp och han slet hennes händer från Annas strupe.
— År hon död, frågade sonen.
— Jag vet inte.
— Tag vara på barnet, far.
Gubben skyndade sig fram till Zuleika, som han ryckte fram ur
buskarne.
— Kan du hålla den der furien?
— Ja far!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
