Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. En fallen qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Hon visste i början ej, hvad som händt, men när hon fick se
den lilla Zuleika, återkallade hon i minnet de sista timmarnes händelser.
Hon frågade efter Fina.
Man sade henne, att hon blifvit lemnad åt polisen.
— Den lilla flickan vill jag draga försorg om, sade Anna. Hon
bör aldrig mer få lemnas till sin mor.
— Modern lär väl bli inburad efter detta mordförsök, sade sjö-
tullvaktmästaren.
— Bor ni i Stockholm, frågade doktorn.
— Ja, svarade Anna, var god och sänd ett bud till Drottning-
gatan N:o 00 och tillsäg, att budet underrättar herr Karl Andersson
derstädes om min ställning, samt ber att man hemtar mig.
— Drottninggatan N:o 00 — Karl Andersson — sade doktorn
förvånad. Det är ju den rike svensk-Amerikanen?
— Ja.
— Bor ni hos honom?
— Jag förestår hans hus. .
Alla hade hört talas om naboben vid Drottninggatan och nu
blefvo alla ytterst artiga. Man hade förut gifvit Anna goda råd,
men nu syntes det, som om inan ville bringa henne all den komfort,
som var möjlig och man täflade med hvarandra i att passa henne
upp. Doktorn krusade icke minst för henne.
Emellertid hade ett bud gått till Drottninggatan N:o 00, der det
bief en dyster stämning, då det blef bekant, att Anna varit utsatt
för ett attentat.
Mor Stina grät och Karl Andersson beklagade, att han icke
kunde sjelf skynda till Anna.
Han gaf budbäraren en guldpenning och tillsade, att budet skulle
åka med tillbaka. Tillika tillsade Karl, att den rymligaste landån
skulle köras till Tjärhofsgatan, att ett par svenska tjenare och den
trofasta Jack skulle följa med för att hjel-pa Anna i vagnen.
Allt skedde till punkt och pricka, som Karl befallt.
Anna blef hemförd och hon förde med sig Zuleika.
En grundlig belöning blef på Karls tillsägelse och ur hans kassa
tilldelad dem, som hjelpt Anna — doktorn blef ej heller bortglömd.
Lyckligtvis hade Anna ej lidit någon allvarligare skada. Hon
måste ligga till sängs ett par dagar; men derefter förmådde hon gå
upp.
Hon omtalade för Karl, hur hon funnit Fina och att hon af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
