Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Glada underrättelser från Pelle i San Francisko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Menfdetgvar väl inte flickan nöjd raed?
— Nej visst inte,
— Började hon frukta, att han var en bandit?
— Nej det gjorde hon inte. I stället frågade hon: Har rain far
leranat det i er vård?
— Nå, var Pelle fortfarande tyst?
— Nej, det kunde han inte gema vara, utan han svarade så
artigt och belefvadt han kunde:
— Jag tviflar på, att han skulle benämna det så. — Fast på
sätt och vis lemnade han det verkligen åt mig.
— När Pelle sada dessa ord, kände han sig allt roer och mer
förlägen inför hennes klara blickar.
— Dét förundrar mig ta mig tusan inte, sade Karl.
— O, då känner ni pappa, utropade flickan.
— Han var inte rädd af sig,
— Nej bevars.
— Nä, hvad svarade Pelle på detta?
— Han hann inte svara något att« börja med, ty hon utropade
i detsamma:
— Sä roligt! — När och hvar såg ni honom sist?
— Hur kunde Pelle då redogöra för det?
— Jag träffade honom, det vill säga, jag härin ifatt honom i dag
straxt före morgongryningen på en plats, som kallas Badgers Bar,
stammade Pelle.
— Flickan betraktade honom med stora och förvånade ögon och
hardt nära bragt till förtviflans rand, som Pelle verkligen kände sig
vara, insåg han att det kjokaste, han kunde göra, vore att sannings-
enligt omtala hela händelsen från början till slut.
— Han gjorde äfven så och hans unga vis à vis lyssnade med
omisskänneligt intresse till den spännande historien.
— Och nu sedan ni allaredan satt er i besittning af medaljongen
hoppas jag, att ni äfven vill befria mig från den olycksaliga, skinn-
påsen, som sedan allt för länge tyngt mitt samvete, sade Pelle till
slut, i det att han leende räckte getskinuspungen åt henne.
— Nei, för ingen del utropade flickan skrattande Ni måste
sjelf öfverlemna ert rof i pappas händer, då han möter oss vid Red-
ding.
— Sicken satunge! sade Karl Andersson skrattande.
— Vid Redding? sade Pelle öfverraskad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
