Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Efter fem år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Milde Gud, det är Fina, sade grefvinnan Anna. Har hon
nu kommit ur fängelset.
— Fina? sade grefven.
— Ja, Karls olyckliga syster, Zuleikas mor.
_ Herre Gud! den stolta Fina, sade nu mor Stina och hällde
på hufvudet.
- Kör kusk! befallde grefven och saktare tilläde han:
— Det skall hin fara till de södra backarne mera!
Kusken smackade och vagnen rullade af gården just som Fina
sjöng:
Vid bad och brunnar vistas jag ibland,
I vatten som på land,
När min lätta badkostym sig sluter
Mjukt kring min gestalt
Jag kan besegra allt — — —
De åkande hörde intet mera af visan utan endast några positiv-
låtar tonade förströdda i rymden.
Förstämda komrao de hem.
Der slog Anna armarne om sin mans hals och sade:
— Hörde du, hvem det var, som polisen tog på Tjärhofsgatan?
— Ja, Anna! Så långt har det gått. Den eleganta Hortens
Wennerbolm, gift grefvinna Strutsenfot har sjunkit aed till ett uselt
rännstenslif och blifvit poliskund. Sa langt har det gatt. Min
ljufva Anna. Det skär mig i hjertat; men jag kan dock ej beklaga
henne, ty hon bar helt och hållet sjunkit till föga i mitt medvetande.
Jag mins väl hennes behandlingssätt af och likgiltighet för hennes
mor, när hon blef vansinnig. — Jag vet, att hon varit lika onatur-
lig moder, som hon varit usel dotter och maka. Hennes och min
son har hon mördat — och mig har hon öfvergifvit. — Nej jag
kan ej ha medömkan med henne, ehuru jag beklagar hennes fall.
— Mot mig har hon alltid varit god, Emanuel, sade Anna. Låt
mig få hjelpa henne.
— Du är en engel min lilla »Ros», sade grefven och kysste sin
grefvinna på pannan. Du är en engel. Du glömmer, att hon
röfvade mig ifrån dig — — —
- Jag har dig ju åter.
— Och du förlåter oss båda?
- Ja!
— Älskade Anna! Du är mer än menniska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
