Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Efter fem år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
Hvar är »Rosen på Klastorp», sade hon, som hört, hvad Karl
sagt.
Der! sade gossen och skulle peka pä taflan men han kom att
peka på Anna.
Ja, sade grefven, du har rätt min gosse, der är »Rosen på
Klastorp» — en ros utan törnen.
Anna log ett godt leende samt kysste den lilla hand, som pekat
på henne och i detsamma kom Pamela inspringande i rummet och
efter h-?nne kom gamle mor Stina så fort hon kunde. Hon var som
barn på nytt den hedersgumman.
— Pappa, sade Pamela.
Hvad är det min flicka, sade grefven och satte ned Karl på
golfvet. *
— Pappas mamma är häri
Jag bad henne stiga in i salongen, sade mor Stina.
Det var rätt, sade grefven. Vi få bjuda den präktiga gumman
på middag i dag, tilläde han vänd till Anna.
Anna nickade och sä följdes hela familjen ut i salongen.
Det har förut inte talts i denna bok något om grefve Strutsenfots
mor och det var icke heller hon som nu väntade i salongen, ehuru
den lilla Pamela sagt, att det var »pappas mamma».
Sä kallade barnen enkefru Hulda Svensson, den hederliga prest-
enkan, .hos hvilken grefven bott straxt innan han gifte sig. —
G-retven hade eu gång i barnens närvaro sagt, att fru Svensson
varit som en mor för honom och sedan dess hade de kallat henne
för »pappas mamma», en titel, hvilken fru Sveusson med största
förlägenhet mottagit i början, men hvilken smickrat henne lika mycket
och nu var hon så van vid att höra den, att hon inte fäste sig alls
vid det löjliga i denna titel.
Det failer af sig sjelft att fru Svensson blef gladt öfverraskad,
när hon, då hennes »rara grefve, sent omsider kom tillbaka till
henne efter olycksfallet, fick höra, att han funnit sitt hjertas kär och
skulle gifta sig.
Men pa samma gång biet hon bedröfvad, ty hon skulle, ju mista
honom. Dock, Anna som snart blef bekant med henne, lät henne
grefven ovetande bli skadeslös, i det att hon skänkte gumman en
liten pention, derför att hon talade så väl om grefven.
Denna pension lyfte hon hvarje qvartal hos Anna. I början
visste grefven ej af det; men länge kunde Anna inte bära på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
