Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din sångmö, ett barn af vårt väl och ve,
ej lyssnar till rop om försköning.
Hon vet genom skymmande slöjor att se —
för henne blott rätt är försoning.
Och sträcker hon fritt sin sibyllestaf,
ett sagoskimmer kring jord och haf
sig breder i skön förtoning.
Det knoppas, det blommar i vårens ljus,
vår vintersorg du betvingar.
I fjärran dock hörs oceanens brus,
och örnen där kretsande svingar.
Hvad vet väl idyllen om synd och fall,
men pang — ett skott där i dimman small,
och jublet med ens förklingar!
Och kvinnohjärtats fördolda djup
du pejlat, dess flod du sett svalla.
Och trotsande olycksdigra stup,
du upp ur dess böljor alla
bragt mången pärla i ljuset — en syn,
som då en gryningsstrimma ur skyn
på nattliga moln vi se falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
