Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr grefven var så värdig, grefvinnan så god —
hon ofta grät med själfva grindstu’gumman;
hvar torpare väl spillt för dem gärna sitt blod,
om de en gång hört röras ofredstrumman.
Och unge hans nåd och liten fröken huld,
de hade då hjärtan af renaste guld.
Här trifdes inga sorger, blott gamman och fröjd.
I lägsta koja lyste det så soligt,
och ingen där fanns, som ej lefde förnöjd
och ej med godsherrn språka fatt förtroligt.
Men ack* att ej tiden kan någonsin stå still,
att anor och arf icke städse räcka till!
Det började att mörkna i tidernas bryn.
Den gamla tidens ordning var svunnen,
och mången glad förhoppning och mången ljuflig
syn
snart blott en dröm, en skenbild blef funnen.
Här kräfdes annat mod än i fädernas tid:
en ny tid förestod, med ny möda, ny strid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
