- Project Runeberg -  Den Kloka och Husaktiga Gumman, hwilken, genom egen och andras förfarenhet, uptäcker hwarjehanda nyttiga och nödiga Hus-CURER, så wäl för människor som kreatur, jämte hwad eljest nödwändigt och nyttigt pröfwas at weta, uti et hushåll, så i städer, som på landet. /
206-207

(1762) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206 K)o (G was och förekommas: neder uti gropen skal såttas et brinnande ljus, antingen bart eller i en lyckta, slåcknar det, så är därstädes mycken osund ånga och rök, hwar ock icke, är man säker för den omständigheten. ö ö 270. At försöka och pröfwa Jordens ö halt och godhet. 7 Marken är förnämligast af trehanda slag, nämligen: slättmark, backar eller bärg. Glätmarken är gerna god, när hon icke är aldeles jämn, utan sluttar til någondera sidan, antingen åt Öster eller Söder; men icke mot Norr: backar, äro jämwäl gode och icke at förkasta, när de icke äro för mycket brante. Bärg när de icke äro utan skog och gräswäxt. Observeres widare följande: tt ittr 1:o Är jorden swart-grå eller blå, så är hon god: sand som upkastas af sjöwågen, eller annan för mycket lös sand, är icke dugelig; men sand, som är med jord förbländad, eller kan därmed melleras, är god til råg-säde; rödjord är icke eller at förkasta. 3 * 2:0 Om Forden bär skönt högt gräs, samt långa och tjocka trän, så är tecken, at hon är djup och fet. Och hwarest Säf, Rör, långt gräs, Wäpling, Stärkebärs-buskar och Lillefläder wäxa, där är söt jord, icke allenast öfwerst eller i dagen, utan ock neder i grunden. 3:0 Om jorden, sedan efter torr-wäder lul- D)oC 207 lit rägn, luktar wäl eller smakar icke illa i munnen. Sammaledes om watnet, som af en sådan jord flyter, kännes sött och wälsmakande, så är den jorden god; ty watnet med sin smak och lukt artar sig efter botnen, som det stannat på. Men smakar det saltaktigt, och luktar ilia, som af nyss upkastad jord flyter, så duger icke dess grund eller botten. Eller pröfwa jorden således: tag en koka af åkren, där han synes wara sämst, lägg hänne i et käril til at blötas, sila det watnet af, och smaka det. Eller således: tag en näfwe jord i handen, bestänk hänne med watten, walka hänne såsom en deg: låder hon tilsammans såsom lim, och hänger wid fingrarna såsom tjära, och när hon släppes ur handen på jorden, icke skiljes åt, så är en sådan åkerjord god. ö ö 4:0 Om du gräfwer up en grop och straxt kastar samma jord tilbaka igen i gropen och trampar til gropen, blifwer då någon jord öfwer sedan gropen således är fyld, det är god jord; men kan gropen icke fyllas med sin egen jord, så är jorden af det sämsta slaget. 5:0 Den jord hwarpå wäxer smått Tall- ris, Ormbunkar, Ljung och Lingon-ris, el- ler annat odugligt gräs, den är grund, stenig, kärf, torr och til åker odugelig. Observ. Til åker är nog, om jorden är 2 ö goda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 24 20:40:34 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klokagumma/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free