Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sägner, som de tro vara timade, och vilka snart skola glömmas av
nya släkten. Jag har hört om underbara öden och om
spåmännens konster. Om präster och lärare har jag mycket förnummit
och om dem, vilka kallas nådiga herrar. Jag har hört om
onda och goda, om fiende och vän. Vad de trott har jag trott,
jag har sett det de sett och drömt vad de drömt. Jag har
älskat det folket. Mot mörka makter har det kämpat, i villa
har det vandrat, spåtrumman har varit deras gudars röst, och
dvaledrycken, som räckts av starkare bröder, deras förmenta
styrka. Men solen har börjat skina i mörkret och töcknen
skingras. I sabbatens morgon har den helgade malmen
klingat ut över vidderna. När de höra den, smyga trollen bort
till de dunkla skogarna och nåidernas trummor darra, fast
ingen slår dem. Det är strid mellan ljus och mörker, mellan
Gud och satan. Stridens vågor gå höga, när »maanelatjat»
och mörkrets drakar åter våga sig fram. De väldiga drabba
samman, de tveksamma fly, det skrias och ropas. Det är som
ingen ledde. Men där kommer han, ljusets kämpe, de
kristtrogna samlas, fienden flyr, och det sjunges om seger 1 de
rättfärdigas hyddor.
I gamla skrifter, i domares böcker, i bibliotekens
gömmor har jag forskat om denna strid, hört vad de gamla präster
berättat och läst, vad män haft att säga, de där varit gäster
från fjärran land. Jag har lyssnat till Kalevalas sånger, till
spelmännens visor och sjungit med ur den gamla psalmbok,
som hölls av fäderna så kär. Jag har sökt hämta visdomens
skatter ur den stora bok, som gömde deras ädlaste guld men i
forna dagar var som guldet så rar.
Av allt detta har jag fogat samman en brokig tavla från tiden
mellan andre och tredje Gustavs dagar. Det är historia och
saga, sägen och dröm, mörker och ljus, is och eld, forsar och
stilla vatten. Man skall undra och tvivla. Men minns vad han
sade prästen däruppe, om vilken jag även förtäljer.
Han hade hört lappen berätta om allt, vad som hänt.
Till lappen sade han då: »Du ljuger!» Men till sig själv: »Det
var dock allt så sant, vad han sade!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
