Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Rounala kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slakta och laga mat. Ävenså hos detta kringirrande folket.
Och såsom de förre tvådde ofta sina händer, så göra ock desse.
Höftsenan av sina renar äta de ej utan spinna därav tråd. Och
när lappen griper sin köttgryta, så kan man temmeligen nära
inbilla sig de israeliters aptit vid sina köttgrytor i Egypten.»
Båda logo, herr doktorn ganska ljudeligen. »Detta kan
jag svårligen förneka», sade han, »tvärt om kan jag det
krafteligen konfirmera. Min lapptolk, som icke själv är av de
lappiske, reste en gång, förtalde han mig, med trenne unga
lappar tre dagsresor emellan två byar, och maten begynte tryta
för lapparna. Då fingo de skjuta en vildren. Den begynte
de koka. Tolken åt en gång därav och lade sig. Men han
svor däruppå att de tre lappar åto hela natten. När den ena
kitteln var kokad, Satte de annat på, så att om morgonen av
hela renen icke mera var kvar än halsen, huvudet, benen
och fötterna. Och en liten bukot lapp haver jag själv känt :
vid Teno älv, där de få lax, att han själv för mig bekände,
det han uti ena mål äter en stor fet lax ensam.»
»Tror det fuller väl», bekräftade herr Georg, »sådant har
jag ofta erfarit. Och i detta stycke ha de en besynnerlig
likhet med sin stora fiende vargen, den där kan länge både
hungra och äta. Det omförmäles ock av gammalt folk, det onde
och tjuvaktige lappar in uti vargar farit. Det förmäles om en
sådan, att han till domaren kommit och bett om förlåtelse, enär
han året tillförene såsom varg trenne renar dräpt hade, det ock
domaren sig påminte. Jag vet fuller väl, att en sådan sak
hålles ibland de lärde inter paradoxa vulgaria.[1] Jag har
sådant själv ej sett. Men är det sant, så lärer det vara den ondes
gäckeri, varmed han bjuder till att apa efter skaparens
underverk på Nebukadnesar.»
Båda suckade, när de betänkte både detta och mycket
annat, som de förnummit i dessa bygder om mörkrets makt
bland dessa hedniska avgudadyrkare; och den lärde doktorn
från Torneå sade sig omöjligen kunna tro, att de gamla
israeliter kunnat förfalla till sådan hedendomens styggelser och
hava så lämnats i den ondes våld. Han höll fortfarande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
