Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Rounala kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppade en sparv från gren till gren, och frosten föll som
fina kristaller ned på den vita marken. Det hördes när
frosten föll, ty så tyst var det i skogen, och nu hade det
avlägsna ljudet dött bort. Men åter förnams det. Det var icke
lapparnas joikning. Det lät på helt annat sätt. Detta var
sång av heligare slag. Men så låg ock de kristnas kyrka där
borta bland träden, och ditåt hade ock fjällmannen vänt sina
skidor.
Starkare ljöd sången. Det var en klar kvinnoröst som
ledde, men grova manliga röster hördes ock. Så entonigt,
gripande, högtidligt, när tonerna nådde till vandrarens öra
genom den stora stillheten. Å, han förstod nu vad det var, det
var den kristna begravningssången. Han var nästan framme,
han stannade och lyssnade:
»Vi, som äro av syndom svår,
mågom alle kvida.
Ho är den, som för oss går
och vill döden lida?
Det gjorde Kristus allena.
Han haver lidit hårdan död
och frälst oss av dödens nöd.
Helige Herre Gud, helige starke Gud,
helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud,
låt oss icke bortkastas i brinnande helvetets glöd!
Var oss barmhärtig!»
»Vi som leve icke som oss bör:
i synd alltid falle,
ho är den oss starka gör
emot synder alle?
Den Helge Ande allena,
som driver synd av hjärtat bort.
Hans är det, som väl är gjort.
Helige Herre Gud, helige starke Gud,
helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud,
låt oss icke förtappas i den evinnerliga död!
Var oss barmhärtig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
