Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Gendopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höll högtid vid Saatavaara, där de lappar, som stannat kvar,
slagit upp sina kåtor vid Kirkovaaras saivosjö mitt i den tätaste
skogen, så att varken präst eller länsman kunnat finna dem.
Nu hade Oluk blivit deras präst, och Nuvtes-birrit,
»dopmodern», som kunde tvätta bort det kristna dopet, var prästinna.
Prästen hade döpt Andaras Ingirs pojke, och det var
därför både ungen och modern lågo sjuka i kåtan och våndades.
De underjordiska ville hämnas på dem och taga dem till sig.
Hade inte Oluk själv stått och hört, huru herr Georg sagt
till barnet: »Tag nu det helga korsets tecken både i ditt ansikte
och bröst», och hade inte prästen besvurit och sökt binda
saivofolket och en av de största jabmekar, när han med högtidlig
stämma befallt: » Vik härifrån du orene ande och giv den Helga
Ande rum, genom hans kraft, som komma skall till att döma
levande och döda.»
Nu rasade denne mäktige jabmek och ville taga både mor
och barn, det kunde man väl se och förstå, och förr än ungen
fått gendop och »kristem» blivit borttvättat genom
»nabmakastates», skulle det inte bliva någon ro i lägret, förklarade
både Oluk och Nuvtes-birrit — och de andra sade, att det var
nog så.
Det gällde bara att akta sig för överheten, ty det var
strängt straff, och prästen kunde oförvarandes sända
länsmannen, en tolvman eller en skickare till dem för att se, huru de
levde. Då kunde det bliva bålet som straff.
Oluk kände ju konsten att se i trolltrumman, vad präster-
na togo sig till, tyckte alla, och det dröjde ej länge heller, innan
han hämtade fram sin kåbdas bland alla de ting, som gömts vid
påssiodörren 1 kåtan.
På en björnhud, som breddes ut mellan tälten, slog sig
Oluk ned och drog långsamt fram trumman ur påsen. Det var
en gammal trumma med mycken kraft, och många underliga
streck och figurer hade albarken gjort på dess skinn. Där fanns
ett fält för Norge, ett för Lappland samt ett för kustlandet, och
inom dessa fält voro bilderna fördelade. Längst ned vid kusten
sågs Torneå kyrka. Det var ej så länge sedan den målats dit,
det kunde man se på färgen. Men älven som flöt där förbi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
