Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Gendopet - Trolldom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt de gamla gudar. Allt var fullbordat som Nuvtes-birrit hade
att göra. Renkon där utanför hade nu slaktats till
dopmåltiden, och styckningen pågick redan, då ett underligt budskap
kom, sedan mörkret fallit på.
Vandrade vid himlens gränser
en av luftens lätta döttrar,
vandrade på lätta molnen,
gick i ljusa blåa strumpor
och i skor så brokigt sköna,
bärande en korg i handen
och i korgen ullen fina.
Ned på vattnet fälldes ullen,
fälldes ned på insjöns vågor,
vaggades av blåa böljor
fram till honungsrika stranden.
Mielikki, skogsvärdinnan,
tog den fina mjuka ullen
upp ur klara blåa vattnet,
svepte den uti en linda,
lade ullen i en vagga,
hängde vaggan upp i trädet,
upp bland granens friska dofter,
med ett band av guldtråd virat.
Skötebarnet här hon vaggar,
skötebarnet ser hon växa.
Därav blev den sköne Ohto.
Stort blev barnets ludna huvud,
brett dess änne blev alltmera.
Tvekade dock Mielikki,
om hon sedan skulle våga
även giva barnet tänder.
»Vågar jag det, Ohto, säg?»
Ohto gav ett heligt löfte:
Aldrig någon dålig gärning
skulle Ohto någon göra.
Öch nu gav hon barnet tänder
skurna ut ur gyllne furan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
