Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - En jordafärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplysning. Ingen hade förut ägnat dem så mycket arbete.
Till deras språk hade han med stor möda översatt hela
manualet, Davids psalmer, Salomos ordspråk, Vishetens och
Syrachs böcker, Catechismus Lutheri, Evangelia et Epistole,
Kristi lidandes historia, historien om Jerusalems jämmerliga
förstöring samt många psalmer och sånger. Men ändå hade
han haft tid att författa lärda vetenskapliga verk såsom
disputationen om den stjärnan Mars och en Narratiuncula de
Laponibus, som var något enastående i sitt slag.
Så gick minnestalaren över till alla den dödes vidsträckta
resor i de tyska och franska landen samt enkannerligen bland
de vilda lappar, vilkas apostel han varit. Han erinrade om den
höga gunst, vari han stått hos hans höga excellens, kungliga
rådet och kanslipresidenten herr greve Bengt Oxenstierna, som
även visat honom gunsten att gästa i hans hem här uppe i
högsta Norden, ja nådens solsken hade lyst från ännu högre håll.
Så talade han åminnelsens och tröstens ord till maka, barn
och broder, under det makan och döttrarna jämte övriga
kvinnor upphovo sådana klagorop, att ingen mera kunde höra
Johannes Plantinus, icke ens när han trösterikt utlade devisen på
epitafiet över Andreas Andreæ Essevius, vilket satt på väggen.
»Post tenebras spero lucem»,[1] stod där; men alla sågo blott
mörker och skuggor.
Herr prosten hade dock beslutat, att han skulle höras över
larmet, och talade upp sig till tordönets kraft, medan han
genom väldiga knytnävslag i predikstolen underströk de
trösterika sanningarna. Han såg ut som en vildman, där han stod
med sitt långa ovårdade skägg och yviga okammade hår, i
vilket ännu kvarhängde halmstrån från nattens viloläger.
Ännu länge talades, lästes, mässades och sjöngs i
gråstenskyrkan för den finska församlingen, medan uti stadskyrkan
predikades för de svensktalande. Det. dröjde nog runda tre
timmar, innan den döde omsider kom till gravens ro. Men det
behövdes ock, ty i sorgehuset dukades långa bord i alla rum
och sattes fram stadiga rätter, av vilka somliga tillagats veckor
i förväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
