Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - En jordafärd - Herdaminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viande et de la bière qu’il vient d’ensevelir dans sa bedaine»,[1]
viskade han till monsieur Regnard, och denne viskade
kvickheten till monsieur de Fercourt. Alla tre förstodo, att det
inte gick an att skämta under en sådan högtidlig akt, men
stundom är människan ej herre över sig själv. Monsieur de
Fercourt började fnissa, och de andra kunde ej heller låta bli.
Mitt under bordsbönen brast det lös. Det blev ett ohejdat
skratt, och magister Gran stannade mitt i sin bön. Det var
ju skandal.
Skandalen var fullständig. Man trodde, att papisterna
gjort sig löjliga över den lutherska religionen, och alla
prästerna gingo i skock sin väg ur rummet. De ville inte återvända.
Fransmännen uttömde sig i ursäkter och gjorde bruk av de
elegantaste och artigaste vändningar på sitt chevalereska språk,
men ingen förstod dem, och några bönder, som stannat kvar i
rummet bredvid för att dricka ut vinresterna, förstodo inte ens
latin. Det var en högst fatal avslutning på en så högtidlig
fest med så många vackra tal och berömmande ord. Men nu
var det som det var, och Galliens tre söner stodo ensamma och
sågo på varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
