Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Herdaminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jukkasjärvi, trots det att han var skickligare i latin än i folkets
språk, fick höra talas om ekorrar, spetsade han öronen. Av
ekorrarna fick man ju allt gråverket, som hörde till
lappmarksprästernas sportler. Han vände sig till Mårten Kämpe från
Svappavaara och frågade, om han kanske läst fel i konung Karl
IX:s förordning, som tillerkände pastorn blott ett gråverk av
var person, som besökte Herrens heliga nattvard, samt bara tolv
gråverk för lysning, brudvigsel, barndop och kyrktagning.
När fyra tusen gråverk kunde finnas på en gång, syntes
honom betalningen väl ringa.
Mårten Kämpe förklarade, att han nog läst rätt, men så
erlade ju varje skattelapp också i tionde två par lapphandskar
eller ett halvt lispund gäddor samt i julkost och vid marknad
ett lispund kött eller fisk tillika med en renost för var trettionde
vaja. Och när en lapp dog, skulle det betalas en hel ren. Det
kunde slumpa sig till rätt mycket, när lyckan var god. Men
man finge naturligtvis hålla efter dem, så att de betalade.
Elingius förklarade, att detta ock ingick i hans avsikter.
Han skulle nog taga ut sin rätt av det illsluga folket. Han
hade dock hört, att de hade för sed däruppe att resa till Norge
eller Ryssland under marknadstiderna. Huru skulle man då
kunna få julkosten eller påskmålet av dem.
Samuel Rhén ifrån Jokkmokk blandade sig i samtalet. Han
var en mild och godmodig man. Han sade, att lapparna voro
ett beskedligt folk, blott man tog dem med lämpor. Då kunde
man få dem till vad som helst. Det hade han sett exempel
på, och han vädjade till bonden Anders Silvervisare, som
tillfullo bekräftade Jokkmokkprästens utsago.
Samuel Rhén varnade i all vänskap sin ämbetsbroder att
gå för hårdhänt till väga. Hade han ej hört, huru det gått
med Johannes, som på sin tid var kapellan under salig Wargius,
som satt i Torneå före salig Jonge?
Nej, det hade inte Elingius.
Jo, Johannes blev angiven av salig Canutus i Luleå, enär
han i stället för gråverk tagit en hel daler för vigsel samt för
att han reste med till marknaderna och bedrev handel. Det
hjälpte inte, att han rymde och gömde sig hos Wargii änka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
