Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Herdaminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besprutat prästfruns inälvor, att hon i stor vånda uppgav andan,
blev Pehrsdotter fängslad och ställd inför tingsrätten.
Här nekade hon ock hårdnackat under mycken gråt och
hiskeliga åtbörder att hon förgjort Offerdalins hustru, men
måste omsider efter vittnens utsagor bekänna, att hon sagt, det
hon nog skulle sätta märke på den, som tagit nystanen, fast
non ville påstå, att hon gjort det i hastigt mod, av enfaldighet
och barnsliga tankar.
Uppå detta dömde henne tingsrätten såsom om trolldom
övertygad till döden, och Kungl. hovrätten stadfäste domen. I
resolutionen, som kapten Turdfjell nästan mindes utantill, stod
där, »att Ingeborg Pehrsdotter icke kunde från livsstraff
befrias, utan skulle androm slikom grovom missdådarom till
skräck och varnagel och sig till ett välförtjänt straff
halshuggas och å båle brännas».[1]
För magister Wegelius voro tilldragelser av detta slag
ingalunda obekanta. Gudi klagat såg det ut som om trolldomen
skulle börja taga överhand i hela landet, och man kunde därför
ej tillfyllest prisa höga överheten, som ställt sin glaven till
Herrens tjänst. Man kunde hoppas att genom dess nitiska
tjänst det omsider skulle lyckas att med roten upprycka det
onda, vilket nu spred sig överallt, så att för landet, som för ej
länge sedan befriats från den påviska vidskepelsen, ej den sista
villan bleve värre än den första, och så att en damm även kunde
sättas för den alldeles hedniska avgudadyrkan och trolldom,
vari många, besynnerligen det lappiska folket, fångne voro.
Alla instämde med magistern så kraftigt som detta
numera var möjligt, ty efter alla de tömda glasen och stånkorna
samt ytterligare en skål för höga överheten och dess glaven voro
tankarna ej fullt så klara, som när middagsmåltiden började.
Somliga logo visserligen, när de hörde ett roligt infall, andra,
som voro mäktiga en vacker latin, sökte ånyo, ehuru förgäves,
dispyt med fransmännen angående den rena evangeliska lärans
företräden framför den påviska, och andra tycktes i stillhet
begrunda magister Johannes Jonæ Tornei saliga bortgång, till
dess de somnade på bänkarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
