- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
100

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vår Herres vandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Voia voia, nana nana!
Få vi blott följa vår gamla vana
dricka och hicka
båd pojke och flicka,
hålla vi lika kär
både herr Pål och herr Per.


I fjällen stå ännu seitarna alla
beredda att hjälpa dem som åkalla
Säkrast att följa vår gamla vana.
Voia voia, nana nana!»


Vår Herre vart mycket bedrövad. Han drog längre mot
norr. Allt tätare blev skogen, och den vita snön tyngde ned
furornas grenar. Älven var bunden av kölden, men mäktigt
brusade Kengis fors. Där lyste ur smedjor och ugnar. Det var
ett väldigt dån, när smältorna sprakade och släggorna föllo.
Man hörde ej vår Herres röst.

Men där stod en bod invid forsen, och dess dörr var
öppen. Vår Herre ville gå in, men mötte i dörren en man med
en säck på ryggen. »Här kommer ingen in», sade drängen,
»detta är Sirmas kornbod. Härav brygger prästen öl och
sälJer i hela dalen. Han sålde gråverk förut och bröt emot lagen.
Nu idkar han lovlig handel.»

Vår Herre såg in. Där var fullt av säckar och kallt.
Han måste gå vidare. Ödsligare blev trakten, kargare skogen,
men fagrare himmelens sken. Vår Herre gick långsamt och
såg på allt. Han såg en ripa, som fastnat i snaran. Han
löste den ängsliga fågeln. Han såg en vildren, som haltade
efter jägarens skott. Renen gick fram till vår Herre. Han
tog uppå benet och helade det. Det var en gren, som var nära
att brytas av snöns tyngd. Vår Herre lättade bördan.

Det kom ett lass med kol. Foran var på väg till ugnen
1 Junosuando. Finnen satt framtill och körde.

»Kan jag få åka?» sade vår Herre. »Jag är trött av
vägen.»

»Lasset är tungt», sade den fattige finnen, »men sitt
upp ändå.» Så steg han själv av och lät den trötte åka.

»Var kan jag få vila i byn?» frågade vår Herre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free