- Project Runeberg -  Klocka och trolltrumma : syner och sägner från Torne dal /
109

(1914) [MARC] Author: Emil Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Keksin tulva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Isen bökar i bördiga ängen.
Skrämd flyger ripan till högsta trädet.
Luttu lovar de vackraste löften.
Lassu bestämmer gåvor åt kyrkan.
Niurus gård icke hotas av faran.
Därför ej heller han någonting lovar.
Knuuti ser efter, om fogarna hålla.
Inno sitter i fönstret och gråter.
Yrjän bereder sig hastigt till flykten.
Joonas hann undan i rätta tiden.»


Virrvarr och flykt var det överallt, ty älvens vatten
med isflak och bråte gick högt över bräddarna. Men nu hade
det hunnit Karungis breda träsk, vari isstyckena
simmade, bärande rester av Sirmas kornbod.

»Och fast kornet haft helt kallt,
det redan blivit präktig malt,
Husa nu kände sig tryggare:
och Risto halp till såsom bryggare,
Matti dem bistod och smakade,
fast isen vid stränderna knakade.
Och när vattenvågorna rullade,
de endast söpo och lullade.»


Det var ej heller så farligt för dessa, som bodde vid
träsket. Men när floden skulle utför Kukkola trånga fors,
då blev det annat av. Då samlade sig isen till stora bråtar.
Blocken kämpade om att komma fram. Fiskebryggorna
följde med, och stugorna vid stranden slungades ut i vilda
forsen.

Vid Käkkola vart det jämmer och klagan. Kvinnorna
gräto och vredo sina händer. Männen flydde till skogs.
Taavola lopp långt bort till Karelen, berättas 1 sången.

Men vid Mattila blev älven åter bred, och faran blev
mindre. Modet växte. Stora laxar slungades i land. Man
åt och var glad utan tanke på andras nöd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free