Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - På sockenbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var riktigt vetande. Det vill säga han var nog med han
också. Han låg på knä, men bakom de andra — en av de
yttersta. Han var inte »riktig», som sagt är. Men fast
man ej är riktig, kan man vara hungrig ändå.
Och prästen han läste hela ritualen långsamt och
högtidligt. Och det var tyst, och man hörde vartenda ord och
besinnade det, och var med Honom i örtagården 1 den natt,
då Han förrådd vart, och förstod att detta bord i öknen
var tillrett av Honom, som hade makt att mätta folket.
»Vårs Herras Jesu Kristi lekamen bevare din kropp
och själ till evinnerligt liv. Amen!» sade prästen, när
Lis-Mari fick det välsignade brödet. Men då vart det omöjligt
för den gamla. Hon kunde ej längre vara i Lis-Maris
hamn. Hon vart uppryckt till himlen och hörde
outsägliga ord. Man kan ej riktigt avgöra, om hon grät eller
skrattade. Skönt lät det ej, skulle vi tyckt, men Lis-Mari
hade en stor glädje likväl och liksom ett lustigt väsende
på Herrens högra hand evinnerligen. Och när det kom de
andras tur, då förstod man än mera, att det bor känslor
hos vildmarkens döttrar och söner, om de än i regeln stängas
inne. Kvinnorna gåvo fritt lopp åt dem, och starka härdade
män skakade och bävade. Herren var sannerligen ej
endast död, han var visserligen också uppstånden och vart
sedd av de elva i det lilla rökiga pörtet långt upp i
Västerbottens stora vintriga skog.
Skulle han gå förbi Nissi? Han som låg där bakom
för sig själv samt också knäppte ihop händerna, nästan
fastare än de andra, hunden, till vilken man brukade kasta
smulorna. Skulle han få något med?
Herr Nils betänkte sig en stund. Nissi hade ju ej »läst
fram sig». Det kunde ju ej komma i frågan. Han begrep
ju ingenting. Han förstod ju ej som de andra, huru
detta brödet och detta vinet sannerligen kunde vara
Herrens lekamen och blod. Aldrig hade han alltså fått
vara med. Men när prästen såg honom ligga där övergiven,
kunde han ej gå förbi. Han gav honom det överblivna och
talade till honom samma ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
