Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herr Nils var kommen. Ty det var tvunget att höra
magistern.
Gamle Alatalo låg frusen och stel i boden på vården.
Hans plats var tagen av levande folk, och där trängdes
många i pörte och kammare för att lyssna till livets ord.
Nils han stod på en bänk med boken i hand och delade ut
nytt och gammalt. Han var skön där han stod, ty hans
ögon brunno av himmelsk eld, och hans läppar voro berörda
av glöd från offeraltaret. Man såg ej den torftiga slitna
dräkten, man såg blott mannen med livet bakom orden.
Men en underlig predikan var det. Innehållet bröt
sönder formen, livets vatten flödade rikt till törstande
själar, och han gav dem av brödet så mycket de ville. Det
var så tyst ibland, att man hörde, när glöden i spisen
brusto, men ibland bröt det löst i suckar och klagan, i
jubel och fröjd, ja i hänryckningens yra och rop. Då
kommo de lugnande, manande orden, stundom tröstande,
stundom tillrättavisande, och det vart åter stilla lugnt.
Så frågade han dem om något stycke, och de svarade, eller
sporde någon av dem, och han gav svaret på hjärtats fråga.
Det togs upp en psalm, man sjöng på det gamla
konstlösa sättet, och så började han igen. Timme efter timme gick.
Man kunde hålla på huru länge som helst, och andens sus
var starkare än stormen därute.
Då flög dörren till gården upp med en fart. Vinden
fattade i den och slet upp den, mer än den öppnande väntat.
Det yrde in ett helt moln av snö, och med den yrde ock
in en mänsklig gestalt eller två. Man såg endast snöhöljda
pälsar. Hästen frustade ivrigt därute och skakade i
seltyget, så att klockan i skakeln klingade. Mödan var över
för denna gång. Värre resa hade han sällan gjort, och
starrhöet, som han stal ur skrindan på gården, jämte snö och is
hade aldrig smakat så härligt.
Skjutsbonden sade ett ord till Lis-Mari, som stod där i
rappet och fick igen dörren. »Kära hjärtandes människa!»
skrek hon till, »ute i sådant väder!» och så värdinna hon
var, föste hon alla ut ur kammaren och förde den nykomna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
