Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först när uppbyggelsestunden äntligen var slut och
de flesta deltagarna avlägsnat sig, kom predikanten att
något närmare fästa sig vid den av åhörarinnorna, som kommit
sist till predikomötet. Men det var hon själv, som tog första
steget till ett samtal.
»Är det ej magister Nils Wiklund ?» frågade hon.
»Sådant är mitt namn», svarade han och såg forskande
på henne. Det var som om han både känt och inte känt
den fina damen. Men tydligen kunde han ej genast komma
på vem hon var.
»Och magistern känner ej igen mig?» frågade hon litet
stött men även smickrad.
»Därtill kan jag säga både nej och ja», svarade Nils.
»Det är som jag hade sett henne förr — och det har jag —
men jag kan ej erinra mig...» Han hade dock knappast
utsagt sista ordet, så rusade allt blod till hans kinder. Han
blev blossande röd, nästan lik en gosse, som rodnar av
blyghet. Det var alldeles slut med det stränga allvar, som förut
legat i hans blick.
»Henne», tänkte hon, då hon för sig själv upprepade
det ord, varmed den obelevade karlen vågat tilltala en
sådan uppenbarelse. »Ja, här finns ju inga andra än dem
man kan tilltala så där.» Men hon hämnades genom att
fråga: »Känner han då inte alls igen mig?»
Än en stund såg han forskande på henne. »Mamsell
Steinholtz?» svarade han med någon tvekan. »Kan det
verkligen vara mademoiselle Steinholtz?»
Det kom en glimt i hennes öga av stolthet, av
skälmskhet, av vekhet eller av alltsammans, då hon svarade: »Nå
äntligen har då herr magistern upptäckt min ringhet. Det
var nu rätt länge sedan jag upptäckte hans höghet där på
bänken, där han såg ut som en kyrkängel nederkommen
från himlen för att rädda oss syndare.»
»Mamsell Steinholtz», sade han förebrående men milt
— och den rodnande ynglingen var redan borta — »det var
så länge sedan vi sågo varandra. Mamsell har mycket
förändrats sedan den tiden. Jag är ock mycket förändrad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
