Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjusande assembléer, picknicker och baler, ja två gånger hade
hon: t. o. m. fått beskåda kungafamiljens »diners publiques».
»Ö, mon ami, vad det var charmant!» Hennes nåd
Wallencreutz var för resten den som var upphovet till denna
förtjusande fleråriga Stockholmssejour, och mademoiselle hade
blott en åstundan, den att snart få återvända till
huvudstaden. Det var ju möjligt, sade hon litet gåtfullt, att hon snart
alldeles fastnade där.
Hela denna värld, som hon med tavla efter tavla
upprullade för den. enkle, trohjärtade lantprästen, därvid
utvecklande verklig framställningskonst, var honom ej alldeles
obekant. Ett eko från den glada staden hade ju trängt
fram till den, där han bedrivit sina studier. Och ehuru han
nedlagt all flit på dessa, hade han tjusats av den
uppblomstrande skaldekonstens alster och, musikalisk som han var,
haft många njutningsrika stunder i en familj, där sångens
och musikens genier tillbådos. Men den radikala
förändring hela hans livsriktning undergått, sedan han i höga
norden börjat sin prästerliga bana, medförde, att han med
ånger och fasa såg tillbaka på sitt forna liv, t. o. m. på
sådant, som i och för sig ej kunde betecknas såsom något
orätt. Och när ekot från tjusarkungens stad, förmedlat
av en del resandes och av de stackars fängslade »talarnas»
berättelser, sedermera nått honom, var det som hade han hört
skildringar från Sodom, fast han naturligtvis alltid tänkt
sig Herrens smorde, tjusarkungen själv, såsom i hjärtat
boende utom denna stads murar.
Till detta Sodom var det nu den förtrollande flickan
ville, att han skulle blicka tillbaka. En annan hade
säkerligen misslyckats. Men när Margareta skildrade livet där
nere, de litterära stormännen, som i konungen hade sin
mäktige gynnare, då hon talade om vilken tolerans som, tack
vore konungen, visades mot olika tänkande, då hon beskrev
den älskvärdhet och den goda ton, som var rådande i alla de
familjer, som visat vänlighet mot »den lilla vildinnan från
Lappland», då gjorde hon detta på ett sätt och med en charme,
som var ägnad att göra honom benägen tro, att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
